Skånska Teatern – den fria teatergruppen

Skånska Teatern var en fri teatergrupp som bildades i Malmö 1973 och var verksam fram till 1994. Under sin tid vägledde och arbetade de med många kända personligheter inom teatern. Teatergruppen hade från januari 1975 tills de gick i konkurs sin hemmascen på Landskrona Teater.

Som en fri teatergrupp tillhör man inte de offentligt ägda och finansierade teaterhusen eller de privata teatrarna. Under 1970-talet, när Skånska Teatern bildades, var de fria teatergrupperna förknippade med kollektivt engagemang, lika ansvar och politiska budskap. Ekonomin var ofta undermålig och de fick klara sig med låga biljettintäkter, under- eller obetalt arbete, stöd från privatpersoner och knappa anslag från staten, landstinget och kommunen.

Skånska Teaterns skrotfärdiga turnébuss. Fotograf okänd.

Till Landskrona

När en liten fågel 1974 viskade i Skånska Teatern-gruppens öron att Landskrona Teater stod tom blev de förhoppningsfulla. Men likaså blev andra teatergrupper, som också fått nys om nyheten. Eftersom teatergrupperna hade haft en del motgångar samt känt sig orättvist behandlade i Malmö så blev det förmodligen en utmaning när flera ville söka sig till Landskrona och dess teater. Skånska Teatern, som då saknade en hemmascen, visade dock framfötterna när de lade fram en målsättning som stämde väl överens med kulturnämndens.

Nu skulle en del provföreställningar genomföras och resultatet blev lyckat - publikens respons blev stor.

Trots det fina mottagandet blev det en prövning för teatergruppen när de skulle skriva kontrakt. Farhågor från ”kulturvänliga” politiker började dyka upp – ville de ha anslag? Var gruppen en resurs för kommunen? Lättare blev det inte när ensemblen ville ha frihet i pjäsval inskrivet i kontraktet. Men efter många möten och karismatisk utstrålning fick Skånska Teaterns ensemble så småningom igenom kontraktet. I kontraktet stod det, som ett krav, att de måste genomföra 15 föreställningar per år, varav en skulle vara en uppsökande produktion. Snart redovisades 80 föreställningar!    

Trots att antalet föreställningar växte ökades arbetsbördan ytterligare när kulturnämnden bidrog med sitt kontaktnät med större arbetsplatser. En ”kanslist” i teatergruppen fick därför avvaras till att ringa runt och sälja uppsökande föreställningar på olika arbetsställen. Hon fick under detta arbete också lämna omfattande löften om att vänsterpropaganda inte fick förekomma under föreställningarna.

Som svar på de oroliga politikernas frågor - Ja, de blev faktiskt en resurs. Landskrona teater fick efter år med skiftande verksamhet en ny storhetstid när Skånska Teatern fick den som sin fasta hemmascen. Landskrona Teater blev en av de viktigaste scenerna i landet med den uppmärksammade ensemblen.
… och ja, teatergruppen ville ha och behövde få anslag.

Landskrona Teater. Fotograf okänd.

Gruppdynamik

Politiskt stod teatergruppen till vänster och värnade starkt om jämställdhet. Allas röster räknades och alla hjälptes åt med olika saker. Alla tjänade lika mycket i lön, med undantaget att kvinnorna i gruppen hade ett särskilt menstillägg på lönen. Att städa skulle göras efter ett gemensamt schema och inkluderade alla i gruppen.

Skånska teatern lockar publik                     

Skånska Teatern satsade starkt på utåtriktad verksamhet och publikarbete, vilket ledde till en stor ökning av antalet teaterbesökare. Efter 10 år hade 137 854 människor sett 867 föreställningar av 48 olika uppsättningar i Landskrona. De hade även hunnit med 629 föreställningar utanför kommunen.
Det imponerande breda utbudet av teaterns uppsättningar innefattade klassisk och nyskriven dramatik, revyer, kabaréer, musikteater och skolteater. Kort och gott - något för alla.

Affisch: Teater-Konsert. Uå. Ur Skånska Teaterns arkiv.

Att kungöra en kommande föreställning är sannolikt en konst där syftet är att väcka betraktarens uppmärksamhet, och förhoppningsvis locka till sig en publik. Skånska Teaterns ensemble var kreativ och hade många järn i elden när det gällde att fånga folks uppmärksamhet. Ett sätt var att på olika arbetsplatser utse en anställd som bjöds in till teaterns öppna repetitioner. Dessa ”ombud” kunde därefter sprida upplevelsen av den (förhoppningsvis) fantastiska teatergruppens skådespel till sina kollegor, som i sin tur spred det till nära och kära. Vips så hade de lyckats locka till sig en större publik.

På gator och torg och i alla väder visade ensemblen upp små teatersnuttar av kommande föreställningar inför överraskade och roade åskådare. Samtidigt passade de på att sälja biljetter. Det kunde bli ett väldans liv när skådespelarna högljutt drog fram genom staden.

Skånska teatern har också genom åren låtit trycka upp mängder av teateraffischer inför sina föreställningar. I Skånes Arkivförbunds samlingar finns en del av Skånska Teaterns annonserande affischer och nedan visas ett axplock av dem.

 

Samhällsengagemang

Skånska Teaterns ensemble var fenomenal på att engagera människorna i samhället, vilket man kan säga var deras signum. Teatergruppen ville också belysa orättvisor i samhället vilka de åskådliggjorde i en del av sina pjäser, men även utanför scenen i t ex demonstrationer.

De har lett och coachat flera amatörgrupper och präglat dess medlemmar till att bli självständiga och duktiga skådespelare. Några av amatörerna startade 1979 på eget initiativ en teaterförening kallad Harlekin. I jubileumsboken Skånska Teatern 10 år i Landskrona finns en av Harlekins skapare, Einar Persson, kallad ”meste amatören”, medporträtterad. Med en grund som amatörskådespelare, utbildad i nykterhetsorganisationen Verdandi, spelade han imponerande nog i fler än 300 föreställningar med Skånska Teatern.

Skånska teatern bistod Harlekinmedlemmarna med regihjälp till bl a uppsättningarna Paris! Paris!!, Ett herrans liv och Fyra cabaréer. Amatörföreningen gjorde därefter egna produktioner och de bidrog också till Skånska Teaterns uppsättningar av musikalen Oliver Twist, sommarföreställningarna Hör och Häpna och Robin Hood, samt nyårsrevyn Korken ur.

Ensemblen har också genom åren samarbetat med elever på statens scenskolor i Malmö, Göteborg och Stockholm. Tillsammans med scenskolan i Malmö gjorde gruppen en pjäs som hette Sacco och Vanzetti. Den handlade om två italiensk-amerikanska arbetare som föll offer för ett justitiemord, beskyllda för brott de aldrig begått, och som tyvärr slutade med avrättning i elektriska stolen 1927.

Uppsättningen av kabarén Solidariteter, av författaren Siv Widerberg m fl och i regi av Peter Haber, inspirerades av en händelse 1972. Det var året när textilfabriken Solblomman i Landskrona avskedade 90 sömmerskor. En av kvinnorna vid namn Gulli Wallgren och tillsammans med 13 andra fick då idén att starta ett eget företag, LaDam (Landskrona Damfektion). Damerna blev förstås inbjudna till kabarén.

1983 lades Öresundsvarvet i Landskrona ned med en gigantisk massuppsägning och arbetslöshet som följd. Nedläggningen kom att drabba Landskrona och dess invånare med besked. I och med detta uppstod kabarén Rädda varven, som spelades inför dåvarande industriministern Nils G Åsling i Stockholm samt inför tusentals skolelever som demonstrerade på Rådhustorget i Landskrona.

Skånska Teatern var även med och hjälpte lärare och elever i det stora fredsprojekt som genomfördes under 1983. En pjäs kom till, När barnen räddade världen, med boken Fredsboken av Bernard Benson som grund. Elva skolor gjorde varsin uppsättning av pjäsen. I slutdelen av projektet gjordes en stor offentlig manifestation där tusentals lärare och låg- och mellanstadieelever samlades.

Ekonomiskt stöd

”Hur kan en fri grupp ha så dålig ekonomi trots bidrag från stat, kommun och landsting? Ja, det är inte så lätt att förklara. Men vi har försökt!” Så lyder texten till bilden nedan tagen från Skånska Teaterns jubileumsbok, där de försökte illustrera hur mycket ekonomiskt stöd den offentliga sektorn 1979 gav en regionteater i jämförelse med en fri teatergrupp, i detta fall Skånska Teatern.

I jakten på betalningsmedel trycktes blad upp och delades ut till folket med vädjan om hjälp, två av dem visas nedan.

"Vi behöver allt stöd" Upprop fr 1987. Ur: Skånska Teaterns arkiv. Klicka på bilden för större bild.

Framsidan till en appell till Kulturutskottet, Sveriges Riksdag. Tecknad av Michael, klass 5E, Landskrona.

Baksidan av appellen till Kulturutskottet, Sveriges Riksdag.

Strax innan en föreställning erhöll publiken varsitt program med information om handlingen. Även i dessa vädjade teatergruppen till åskådarna att sprida deras goda rykte samt deras behov av ekonomiskt stöd. Ett av deras fina program, till föreställningen Massor av whisky, visas nedan. Märk texten på baksidan av programmet.

Ett av Skånska Teaterns fina program.

Baksidan av programmet till föreställningen En massa Whisky. Klicka på bilden för större bild.

En eloge får väl ändå ges till stödföreningen SKÅNSKA TEATERvänner, som bildades 1978. En ”supporterklubb” på ett par hundra medlemmar vars främsta mål var att arbeta för Skånska Teaterns överlevnad. Med namninsamlingar, möten med politiker, debatter och dessutom anordningen av en stor stödgala tillsammans med tidigare nämnda Harlekin gjorde de en stor insats för Skånska Teaterns tacksamma ensemble.

Utöver tidigare nämnda ekonomiska stöd fick Skånska Teatern även erhålla en del stipendium. De fick Landskrona kommuns kulturstipendium 1976, Malmöhus läns landstings kulturstipendium 1977, Svenska Byggnadsarbetareförbundets kulturstipendium 1981 och LO:s kulturstipendium 1982.
Ensemblen fick dessutom ett 30-tal stipendier från den statliga Konstnärsnämnden under årens gång.

Kändisskap

Under Skånska Teaterns tid har tre konstnärliga ledare haft det övergripande ansvaret för det konstnärliga arbetet.

Peter Oskarson (1973 – 1982), en svensk teaterregissör (nu frilansande), skådespelare och  tidigare teaterchef. Han regisserade bl a Maria från Borstahusen (av Mary Andersson), Sacco och Vanzetti (av Walter Dickson) och En midsommarnattsdröm (av Shakespeare).

Dag Norgård (1982 – 1984), en svensk regissör och manusförfattare, som även bedrev teaterverksamhet för barn och ungdomar. Han skrev och regisserade uppmärksammade uppsättningar som Kaspar Hauser, Robin Hood och Oda! - Saatans kvinna!!.

Anders Beckman (1985 – 1988 och 1992 – 1994), en svensk skådespelare som har medverkat i en hel del av Skånska Teaterns uppsättningar, bl a i På jorden knappt leva vi, Robin Hood, Gökboet, Den komiska tragedin och Cabaret.

Under Skånska Teaterns tid har många teaterpersonligheter växt fram, och några har blivit mer eller mindre kända. Utöver de konstnärliga ledarna Peter Oskarson, Dag Norgård och Anders Beckman har skådespelare som t ex Rolf Lassgård, Peter Haber och Chatarina Larsson även medverkat.

Sist men inte minst

Svenska Teaterkritikers Förening är en intresseförening för Sveriges yrkesverksamma scenkonstkritiker som årligen sedan 1956 delar ut ett pris för bästa prestationer inom scenkonstområdet. Gissa vilka som fick priset 1979? Helt rätt! Det var Skånska Teatern.

Vad blir då bättre än att låta den teaterkunnige Sören Sommelius avsluta Skånes Arkivförbunds berättelse om Skånska Teatern.

Den svenska författaren och journalisten Sören Sommelius, då kulturredaktör och teaterrecensent på Helsingborgs Dagblad, har skrivit en varm skildring om Skånska Teatern vilken går att läsa i teatergruppens jubileumsbok Skånska Teatern 10 år i Landskrona. Nedan ses ett citat från texten, som berör hans tankar om Skånska Teatern.

”… För visst har Skånskan blivit det, en folkets teater som också gett folk i det krisdrabbade Landskrona och staden självt en ny identitet, en teater som kämpat med och för staden, för varvet, för jobben, och som dessutom gjort Landskrona till en vallfärdsort för teaterälskare – ett Stratford on Öresund.”

Skånska Teaterns lilla arkiv, MEN MED STORA AFFISCHER, finns i Skånes Arkivförbunds samlingar.